Det var söndag igår (känns så i alla fall), nu är det en liten kväll innan fredag. Mycket av småfix hit och dit har fått tiden att springa så ofantligt snabbt. Tentamen avklarad, en inlämningsuppgift kvar innan terminens slut. Jag har snålat med fotografering den senaste veckan, blivit digitalträning och teori istället. Nu blir det mer av det förstnämnda och förhoppningsvis bättre med uppdateringar här.
En nygammal uppäckt är analoga negativ från förr. Har framkallat ett par foton digitalt och det är spännande att se vad de föreställer. Ett projekt att ta sig an är att föra över alla farfar Albins negativ till digitalförvaring. Om man skulle arbeta med det varje dag och lyckas digitalisera ett album per dag, så skulle det ta minst 365 dagar. Galet. Härligt. Någon som är frivillig? :)
Hudterapuss to be
Damerna Lindgren
Var ute på ett litet uppdrag som startade med glögg och oväntat slutade med söndagsmiddag à la Danny, vilket lyx. Två stiliga damer som jag diggar fanns även på plats. Anki var ganska fascinerad och småskärrad över sitt första möte med en blixt placerad på golvet. När hon tagit sig förbi ängslan visade hon sitt signaturnummer och high fivade matte.
Stina gick loss på tio av lacken som jag bringat med. Behöver jag nämna att jag hade en färgglad (manisk lackoholic) period i livet för något år sedan?
Pain is temporary, glory lasts for 3 months
I morse var det dags för Jon att göra anspråk på sitt förra personbästa i tabatarodd. Tabataro betyder att du krämar på allt du har i 20 sek, vilar 10 sek och upprepar tills du samlat ihop åtta sammanhängande varv. Det kan låta som en barnlek, men den syreskuld som uppstår efter på är fascinerande. Jons läpp liksom hängde, han stirrade i intet, försöker få luft, var grön-röd-blek, stapplade runt som förstörd, flåsade så att hela gymmet vred sina blickar mot honom. Efter tio minuter kom den efterlängtade svettningen igång och efter ytterligare tio minuter kunde han prata sammanhängande och ytterligare tjugo minuter senare var andhämtningen något mer normal. Han har ett psyke utan dess like min bror, han kan ge allt krut på åtta magiskt intensiva intervaller, nytt pb är nu 947 meter. Jag fattar inte hur han gör det?
Fokus i blick
Redo för utmanare
Uppvärmning
Hängläpp direkt efter
Resultat
Stapplande runt i cirklar för att försöka få igång borttransport av syra och återfå normal kroppsfunktion
Äntligen sidoläge
Tillslut kom eftersvetten..
.. och ett litet segersmile
Idogt arbete ger utdelning
”The best advice I could possibly give you, and forgive me if this seems glib, is to work. Work. Work. Work. Every day. At the same time every day. For as long as you can take it every day, work, work, work. Understand? Talent is for shit. I’ve taught school for nearly thirty years and never met a student who did not have some talent. It is as common as house dust or kudzu vine in Alabama and is just about as valuable. Nothing is as valuable as the habit of work, and work has to become a habit.”
Längtan efter snö?
27 november och inte en snöflinga har Maloua ännu sett.
Som liten älskade jag snö eftersom det innebar pulka- och madrassåk i branta backar, bygga snögubbar, göra snöänglar, leta fatt på de mäktigaste istapparna och kasta snöbollar åt hunden Bettan. Idag tackar jag sällan nej till vare sig längdskidor eller pulkarace, men tycker det är ganska skönt att slippa snöslask och grådass här nere i södern. Om jag fortfarande bott i norr hade jag kanske fällt en tår över snöns frånvaro. Fast lite lätt snö skulle gärna få dimpa ned här också, om inte annat så för Malouas skull.
Höstmörker och sömnlösa nätter
När man är riktigt trött och sliten, så där så man sitter med fingrarna och försöker hålla isär ögonlocken, då kan ansiktsmuskulaturen till slut fastna. Frysa fast och stelna i en position. Det var något jag inte fått upp ögonen för förrens igår när jag träffade Jon. ;)
