I veckan fick jag besök av Lily och Alva för att skapa varsitt porträtt av dem (julklapp att sätta i guldram). Att umgås genom fotolek (och annat hitte-på) med fika är finfina grejer tycker jag. I bildspelet ses de skisser som Lily och Alva gjort på förhand och de hade även förberett varsin resväska med outfits (lånade lite ur min välfyllda garderob också) och mjukisdjur till fotograferingen. Ser fram emot att liknande fotohäng med tre …
Vaknar upp i en välbekant sfär, som för stunden liknar en färgsprakande chimär. Här finns allt det som mitt inre när, den kraft som mig på olika sätt framåt bär. För var gång jag får stanna kvar i det här, blir jag om möjligt ännu mer hemmakär. År 2021, februari
Den själförsörjande skola omfamna den dagspuls som är tillräcklig för att syresätta det inre ekosystemet över tid. Med ett filtrerat inflöde från tryckande brus blir andhämtningen sällan strypt eller ansträngd. Så länge andetaget bär bröstkorgen kan en ny knopp brista innan pågående fägring förmultnat. ✨ Själ(v)(för)sörjande År 2021, februari
Den inlindade skulden sticker ut likt en barriär mot såväl omgivningens grepp som omfamning. Det fysiska minnet gör sig tillkänna genom kårar längs böjd ryggrad. Att acceptera tanken fastän det svider i stunden, att släppa taget om känslan för att rena det infekterade. Ty under läkeprocessen frigörs plats åt närhet till en annan, som med tillförsikt kan komma att nå in i hjärtegropen. #SKULDEBLAD (ej skulderblad) Självporträtt år 2021 januari
Året på insta började med ett inlägg om favoritdjuren, de som hör av sig till den som stött på oturen. (#djurpålur) Lite visste vi då att 2020 skulle innebära kris för kulturen, ja sätta prov på hela samhällsstrukturen. Blott en vecka återstår av den här årslånga åkturen, jag minns helst stunderna ute i den läkande naturen. Låt oss knyta samman jordsnurret med att lyfta telefonluren, på distans få en medmänniska att känna sig uppburen, samt …
Välkomna hem till min gamla köksvrå, ikväll ska vi laga känslor som det trampats på. Finstrimla trassliga nystan av groll, tina frysta rester från nätets troll. Röra om i sånt vi kokat av och flytt, det börjar dofta av en het och kryddstark pytt. Kanske är du liksom jag känslig i magen, men ibland måste systemet rensas för att vi ska kunna ta oss i kragen. År 2020, november
Lågan har falnat där i kylslagen vind du står, ger av min glöd så att du värme inifrån får, håller andan tills syre och ljusning åter dig når. December 2020
Tänkte bara göra ett litet instick, med en bild från när jag var uppklädd och kände mig chick, dessutom med gnista och tillförlit i min blick. Det var en värdefull stund jag genomgick, där tankeknutarna hölls fast med engångsbestick och kroppen var allt annat än i oskick. Trots att jag känner till många välsmakande trick, är det stundom svårt att styra upp en avvägd picnick. Milda makaroner här tuggar jag på om interna nålstick, jag som …
November 2020 Lyssnar till tystnad och landar i tanken som får mig att stadigt stå. Utforskar dåtid och ser gnistor slå upp ur det grå. Mörkret sveper in och bildar en välkänd trygg vrå. Ur skuggspelet framträder vetskapen om att dagarna är allt för få. I sprickan saknas luft för allt som svävar bakom sin gyllene ridå. Ur andnöd tänds längtan som är orsaken till att jag vidare måste gå.
September 2020 Tänkte bara inflika, alltså inte på något vis predika, men det finns enkla saker som är snillrika. Ett exempel om vi ska vara specifika, är att bjuda in till gofika. Det kan ge möten som är näringsrika, ja till och med ditt livspussel berika. (Då rimmen inte längre är anrika, ger jag nu vika å letar efter det sinnrika). #pusselväst #plåtskalle #kaffefilter
