Ögon vandrar genom dåtidens handskrivna lund, blåser liv i bruset som länge flutit stilla i tankekällans sund. Kompassen vrids om av inblickens kastvind, får insidan att falla med tårar längs med kind. I varje droppe speglas kampen om acceptans, men också svaret på vad som ger livet substans.
