Breven etsar sig fast som bläcket på mitt skinn, mellan raderna ges luft att varsamt andas in. En omtumlande historia med saktmodiga svar, genom orden vilar skärvor av vem du faktiskt var. Sneglar ut på gräset som nu upplevs grönare än någonsin, men jag förblir helst i dåtidens alla små krypin. Har ingen brådska med att bli klar, vill placera varje nyans i hjärtats trygga förvar.
Självporträtt 2021, augusti
Stilleben från mittenbyggnaden, samma fönster tredje året i rad, nu med ännu mer spindelväv, damm och denna gång en fjäril!
