Resan startade vid slutet som också blev början. För när storslagna drömmar kan skådas likt stjärnor i skyn, blir fallet svidande högt och kraschen omfattande. Hålet blev mörkt och lurigt i sin form med mängder av sprickor runt om. Det fanns ingen mall för hur det skulle kunna lagas. Men just tack vare sprickformationen uppstod ett slags rotsystem med små mellanrum. Dessa agerade andningshål samtidigt som det bildades bryggor mellan livets grundpelare. Vid mycket höga tårflöden kunde konstruktionen komma i gungning, vilket visade sig vara en nödvändig process för att sortera och skapa bättre balans efterhand. Prövningarna tog tid i anspråk och var krävande för själ som kropp. Således behövdes varje bit av bearbetning följas upp med att leta fram det mjuka som låg i vardagens lådor och skåp. Sökandet gick mot trygghet och att få vila med den för en stund. Men läkningen krävde också sin beskärda del av fröjd, vilken skulle visa sig gå att finna lite varstans. Resan fann sedan en stadigt rytm om än den tar sina avstickare till villfarelser.
