Här skådar ett majbarn i tidig höst, som under månader försökt släcka sin törst. Smulats sönder i skvalet från omgivningens röst, tills hjärtat dunkat på överslag i sitt bröst. Flätar nu samman vissnat med grönt till en form av tröst, ur skiftningarna målas fram vad som i livet bör sättas först.
Tänkte bara göra ett litet instick, med en bild från när jag var uppklädd och kände mig chick, dessutom med gnista och tillförlit i min blick. Det var en värdefull stund jag genomgick, där tankeknutarna hölls fast med engångsbestick och kroppen var allt annat än i oskick. Trots att jag känner till många välsmakande trick, är det stundom svårt att styra upp en avvägd picnick. Milda makaroner här tuggar jag på om interna nålstick, jag som …
