Jag läste om en person som alltid bjöd sin nästa på choklad, en gest för att smälta människans ibland orimligt hårda fasad. Det bottnade i ett genuint intresse av att mötas bortom snäva omslagsblad, även om avståndet kunde vara större än en breddgrad. Ofta ledde initiativet till hjärtliga samtal i dens enkla bostad, en plats där det vardagliga fick chans att slå ut i en gnistrande kavalkad.
