konstporträtt, uppdrag

Ljusning hos Joná och Sofia

Vi strålade samman en fredag när hösten kommit till Umeå. För att med hjälp av ljus och lins frysa ögonblick, spara dem som annars kan hamna i skymundan när vardagen pågår. Blickar som möts, kullerbyttor, vurpor, en hund som fotobombar, kroppsspråk och gester, en grubblande min, rultiga danssteg som får schwung av sång, skratt och stoj, några tårar och en stund på pottan. Men vi hade också ett mål om att skapa en bild med amning i fokus, föreviga en speciell tid där närheten till varandra är stark och band flätas samman. Utöver hundratals ögonblicksbilder skapades bland andra denna bild som dagen till ära då ljuset återvänder, får delas med omvärlden. Under bilden finner ni vacker poesi skapad av Sofia.

Gullen go biellocizáža?

Vai don go leat, niegožan?

gii vižardettiin skápma čađa

muittohat geasi gollis

mii do boalddiha

almmi ravddas

Rievssatlávkkážiiguin

dál dusto

Čuovga.

Askkistan juo báitá

Hörde jag blåhaken?

Eller är det du, min lilla dröm?

som kvittrande genom mörkertiden

påminner om sommarens guld

som flammar långt där borta

mot himmelens rand

Med en dalripas små steg

kommer det oss till mötes nu

Ljuset.

I min famn skiner det redan

Poesi av: Maret Sofia Jannok 22/12-2023 @sofiajannok

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *