Resan startade vid slutet som också blev början. För när storslagna drömmar kan skådas likt stjärnor i skyn, blir fallet svidande högt och kraschen omfattande. Hålet blev mörkt och lurigt i sin form med mängder av sprickor runt om. Det fanns ingen mall för hur det skulle kunna lagas. Men just tack vare sprickformationen uppstod ett slags rotsystem med små mellanrum. Dessa agerade andningshål samtidigt som det bildades bryggor mellan livets grundpelare. Vid mycket höga …
Blodet på dina läppar är en del av morgonrutinen. Likt ett maskingevär sprutar orden, mestadels lösryckta luftskott för att skarva med sanningen och upprätthålla den framgångsrika fasaden. I ensamhetens skugga faller du som en del av kvällsru(t)inen.
Fotosession i vardagsrum sju minuter, bildredigering i form av lustfylld lekstuga, resultat:
Bjöd hem Malin Vispe efter jobbet på stickedricka serverad i champagneskål. Efter drygt två timmar hade vi bekantat oss med fyra helt nya karaktärer. Tack för en rolig, stökig och härlig lill-lördag!
Här skådar huvudrollsinnehavaren i den egna sagan, med siktet inställt på en färd runt jordsnurret. Ett öga hålls varsamt och vaksamt på framtiden, ty hoppet får stundom blicken att flacka naivt blått. I grunden finns dock en förankrad magkänsla som agerar karta genom äventyret vilket växer likt ostyrig tagel. Med stöd av pannbenets slipade kompass spänns tilltron på förmågan att skärskåda nya vyer och stänga dörrar som gnisslat allt för länge. Se nu hur axelspannet växer …
Jag nötte pokerborden under tvåtusentvåhundra dagar, präntade in sannolikhetslära och odds som de vore rikets lagar, drömde om nötter och fiskar som tur på rivern jagar. Det blev en lärorik och spännande episod, som bland annat prövade mitt tålamod, men allra mest gav mig erfarenheter som jag spar likt en kär klenod. Idag föredrar jag den lek som ger mig par i jokrar framför ess, där jag får gå all-in i min skaparprocess, och mina …
Gråten sitter bakom bröstkorgen fast, ansamlad där genom år av tillskriven last. Tanken lever fri bortom likriktningens mast, om än det ger skavsår att existera i kontrast. Fotsulor står i kontakt med levande blast, näring till den inre vandring som pågår utan någon långvarig rast. Att stanna kvar i stunden gjorde slutligen att tårar brast, ett smörjmedel för att kunna fokusera nästa ögonkast. Självporträtt april 2022
Den uppnosiga Gudrun Von Hermelintass, bökade som bäst runt i ett hölass, sökandes efter sin inre harkompass, när hon hörde skallen ljuda från Eljest Af Guldstrass. Strax började Gudruns öron ivrigt dansa jazz, ty den berättelse som ljöd var riktigt vass. Hur Eljest gått från att känna sig utled och kass, till att hitta sitt inre djur under en resa i Alsace. Tro nu inte att dessa tu tillhör den övfre klass, ty att döma någon utifrån …
Just börjat arbetet med att – i ett första steg – grovt sondera min bildterräng inför kittlande saker som blir officiellt under våren 2022. Då det är ett ganska gediget maskineri som ska dra igång och en process som kommer åberopa tid och engagemang, är redan nu hjulet just satt i rullning. Ramlade över några doldisar och nästintill g(l)ömda bilder, och att lyfta fram arkivets olika delar i dagsljuset är så himla nyttigt och (lyster)givande …
Skavsår i hjärtats rot går inte över på en höst, ty årsringar av omild behandling sätter sig djupt i ens bröst. Men om en syster lyssnar obefläckat till ens blottade röst, infinner sig en slags stadga och den mest lindrande tröst.
