Här sitter jag med en slags andnöd, som varken beror på covid eller minskad livsglöd, men jag känner mig allt lite socialt spröd. Ni vet ju alla hur restriktionerna löd – dans i klackskor bland folk de förbjöd och hur det blev kutym att tvaga händerna i T-röd. Många slet för att få ihop till sitt levebröd och hemmavid utvecklades recept i (h)järngrytor som sjöd, samtidigt som pusselbitar lades på plats i överflöd. En period …
”Gråten sitter bakom bröstkorgen fast, ansamlad på grund av tillskriven last. Tanken lever bortom likriktningens mast, det ger skavsår att existera i kontrast. Fotsulor står i kontakt med naturens blast, den inre vandringen kan så pågå utan rast. Att sitta kvar i känslan gjorde slutligen att tårar brast, magkänslan visar sig vara vägen fram för en fantast.” Självporträtt april 2022
Senaste veckorna har inneburit samtal kring mina bilder och urval till utställningar, formulering av presentationstexter om mitt skapande och skrivande av ett kapitel till bok om konceptuellt foto. Det har varit lärorikt, spännande och svårt. Att tvingas leta efter rätt ord och hitta formuleringar som känns okej och faktiskt säger något genuint. Fundera över varför jag skapar det jag gör och även bjuda in andra att ta del av själva utförandet. Jag är oerhört glad …
Levnadsanteckningar berättar om platser själen befunnit sig på, en ryggsäck av visdom att bygga vingar av. Sammanfogandet gör innehållet lättare att tyda, en kompass åt blicken att lyfta mot vyer av oskrivna blad.
Den inre processen pulserar så klar, den kraft som flödar befinner sig i tryggt förvar, där under lagren av lager finner själen svar.
Den uppnosiga Gudrun Von Hermelintass, bökade som bäst runt i ett hölass, sökandes efter sin inre harkompass, när hon hörde skallen ljuda från Eljest Af Guldstrass. Strax började Gudruns öron ivrigt dansa jazz, ty den berättelse som ljöd var riktigt vass. Hur Eljest gått från att känna sig utled och kass, till att hitta sitt inre djur under en resa i Alsace. Tro nu inte att dessa tu tillhör den övfre klass, ty att döma någon utifrån …
Vänskapsp(r)akt Självporträtt januari 2022. Det recept som genom åren hållit relationen intakt, har inneburit att de stått upp för varandra i stolt givakt, stundom armen om den andres rygg varsamt lagt, lyssnat in vad dens hjärta faktiskt sagt och om deras rytm slagit i ojämn takt, har de vilat i vetskapen om att deras band står i själslig kontakt, inte så att de ingått någon uttalad pakt eller för den delen har ett livslångt kontrakt, …
I oktober 2020 fick jag en härlig av ”Kärnfull mersmak” i härliga storleken 100×140 cm av en engagerad kund. Efter upphängning i sitt nya hem fick jag ett fint mejl med bild på hur himla stiligt det blivit. Drygt ett år senare, i november 2021, återkom kunden med en ny beställning om tre stycken 70×100 cm. Dessa skulle signeras (med mitt namn) och där till fick jag skriva ett av familjens tre barns namn på …
Sitter förankrad i verkligheten med den historia själen genomgått. Här i mellanrummet läggs pusslet samman det har jag förstått. Meningar vävs ihop med ryggraden tills sinnet är rentvått. Därefter kan tillförsikten pröva sina vingar i tankelivets luftslott. Självporträtt fotat mars 2020, redigering & text december 2021. Luftslott vol 1 Att hela världen var ett luftslott, blev tydligt när ett virus fick sitt utbrott. Kollapsens omfång hade ingen förutspått, men effekterna har knappast någon undgått. Farmor …
Skavsår i hjärtats rot går inte över på en höst, ty årsringar av omild behandling sätter sig djupt i ens bröst. Men om en syster lyssnar obefläckat till ens blottade röst, infinner sig en slags stadga och den mest lindrande tröst.
