Bilder som kom till i septembers första en-två veckor. Vad bröstet frambära “Det viktigaste att vårda och nära, är sprunget ur de slag som bröstet frambära. Där under hudens levande lager kan själen finna ro, men bara om den inre kompassen hörsammas så den kan gro.” Självporträtt, september 2022 Efter förtidsröstningsselfie, själporträtt torsdag 8 september 2022 Utopins gyllene kikare “När tankar fastnat i kvaddade mönster, en tyngd som gräver sig in och ruckar på rötter, då …
Här skådar huvudrollsinnehavaren i den egna sagan, med siktet inställt på en färd runt jordsnurret. Ett öga hålls varsamt och vaksamt på framtiden, ty hoppet får stundom blicken att flacka naivt blått. I grunden finns dock en förankrad magkänsla som agerar karta genom äventyret vilket växer likt ostyrig tagel. Med stöd av pannbenets slipade kompass spänns tilltron på förmågan att skärskåda nya vyer och stänga dörrar som gnisslat allt för länge. Se nu hur axelspannet växer …
Jag nötte pokerborden under tvåtusentvåhundra dagar, präntade in sannolikhetslära och odds som de vore rikets lagar, drömde om nötter och fiskar som tur på rivern jagar. Det blev en lärorik och spännande episod, som bland annat prövade mitt tålamod, men allra mest gav mig erfarenheter som jag spar likt en kär klenod. Idag föredrar jag den lek som ger mig par i jokrar framför ess, där jag får gå all-in i min skaparprocess, och mina …
Magkänslan framvärkt ur kroppens bål, sliter sig loss ur väntans oroliga hål, väckt ur sin dvala tack vare själens visselblåsande vrål. Självrannsakan visar vad insidan tål, när det är dags att dra sin gräns med stål, blåsa luft i förändringens frigörande ändamål.
Här sitter jag med en slags andnöd, som varken beror på covid eller minskad livsglöd, men jag känner mig allt lite socialt spröd. Ni vet ju alla hur restriktionerna löd – dans i klackskor bland folk de förbjöd och hur det blev kutym att tvaga händerna i T-röd. Många slet för att få ihop till sitt levebröd och hemmavid utvecklades recept i (h)järngrytor som sjöd, samtidigt som pusselbitar lades på plats i överflöd. En period …
”Gråten sitter bakom bröstkorgen fast, ansamlad på grund av tillskriven last. Tanken lever bortom likriktningens mast, det ger skavsår att existera i kontrast. Fotsulor står i kontakt med naturens blast, den inre vandringen kan så pågå utan rast. Att sitta kvar i känslan gjorde slutligen att tårar brast, magkänslan visar sig vara vägen fram för en fantast.” Självporträtt april 2022
Senaste veckorna har inneburit samtal kring mina bilder och urval till utställningar, formulering av presentationstexter om mitt skapande och skrivande av ett kapitel till bok om konceptuellt foto. Det har varit lärorikt, spännande och svårt. Att tvingas leta efter rätt ord och hitta formuleringar som känns okej och faktiskt säger något genuint. Fundera över varför jag skapar det jag gör och även bjuda in andra att ta del av själva utförandet. Jag är oerhört glad …
Levnadsanteckningar berättar om platser själen befunnit sig på, en ryggsäck av visdom att bygga vingar av. Sammanfogandet gör innehållet lättare att tyda, en kompass åt blicken att lyfta mot vyer av oskrivna blad.
Den inre processen pulserar så klar, den kraft som flödar befinner sig i tryggt förvar, där under lagren av lager finner själen svar.
