Breven etsar sig fast som bläcket på mitt skinn, mellan raderna ges luft att varsamt andas in. En omtumlande historia med saktmodiga svar, genom orden vilar skärvor av vem du faktiskt var. Sneglar ut på åkern vars grönska är stinn, men förblir sedan i dåtidens dova krypin. Har ingen brådska med att bli klar, behöver placera varje nyans i hjärtats trygga förvar.


