Må ju plantera om allt huvudbry. Se vad som kan slå rot, vad som vissnar, ger plats åt ny frön att frodas.
Själens visselblåsare
Magkänslan framvärkt ur kroppens bål, sliter sig loss ur väntans oroliga hål, väckt ur sin dvala tack vare själens visselblåsande vrål. Självrannsakan visar vad insidan tål, när det är dags att dra sin gräns med stål, blåsa luft i förändringens frigörande ändamål.
F(l)ärdkost för en pusseltyrare
Här sitter jag med en slags andnöd, som varken beror på covid eller minskad livsglöd, men jag känner mig allt lite socialt spröd. Ni vet ju alla hur restriktionerna löd – dans i klackskor bland folk de förbjöd och hur det blev kutym att tvaga händerna i T-röd. Många slet för att få ihop till sitt levebröd och hemmavid utvecklades recept i (h)järngrytor som sjöd, samtidigt som pusselbitar lades på plats i överflöd. En period …
Märgens kontrast
Gråten sitter bakom bröstkorgen fast, ansamlad där genom år av tillskriven last. Tanken lever fri bortom likriktningens mast, om än det ger skavsår att existera i kontrast. Fotsulor står i kontakt med levande blast, näring till den inre vandring som pågår utan någon långvarig rast. Att stanna kvar i stunden gjorde slutligen att tårar brast, ett smörjmedel för att kunna fokusera nästa ögonkast. Självporträtt april 2022