Vadderade väggar i huset av glas, ger stadga åt känslor som uttrycks med emfas. Där inuti boxen kan spretiga tankar översättas till en hanterbar fras, ger själen utrymme att sväva vidare i sin himmelska oas.

Vadderade väggar i huset av glas, ger stadga åt känslor som uttrycks med emfas. Där inuti boxen kan spretiga tankar översättas till en hanterbar fras, ger själen utrymme att sväva vidare i sin himmelska oas.
Gårdagens fotosession – som var av helt annat slag – avrundades med denna bild. Detta då komponenterna skyltdockeben och hårtorkshuv (för dagen hängandes i bomarm) fanns på plats och gav en intressant visuell vy. (Gråter dock en skvätt då huven föll i golvet och sprack, en skada som går att dölja med huvudet istoppat, men som grämer mig då huven var i nyskick sin ålder till trots).
Den uppnosiga Gudrun Von Hermelintass, bökade som bäst runt i ett hölass, sökandes efter sin inre harkompass, när hon hörde skallen ljuda från Eljest Af Guldstrass. Strax började Gudruns öron ivrigt dansa jazz, ty den berättelse som ljöd var riktigt vass. Hur Eljest gått från att känna sig utled och kass, till att hitta sitt inre djur under en resa i Alsace. Tro nu inte att dessa tu tillhör den övfre klass, ty att döma någon utifrån …