Jag nötte pokerborden under tvåtusentvåhundra dagar, präntade in sannolikhetslära och odds som de vore rikets lagar, drömde om nötter och fiskar som tur på rivern jagar. Det blev en lärorik och spännande episod, som bland annat prövade mitt tålamod, men allra mest gav mig erfarenheter som jag spar likt en kär klenod. Idag föredrar jag den lek som ger mig par i jokrar framför ess, där jag får gå all-in i min skaparprocess, och mina …
Tankfull lekplats för avgasfylld lustgas?
Magkänslan framvärkt ur kroppens bål, sliter sig loss ur väntans oroliga hål, väckt ur sin dvala tack vare själens visselblåsande vrål. Självrannsakan visar vad insidan tål, när det är dags att dra sin gräns med stål, blåsa luft i förändringens frigörande ändamål.
Här sitter jag med en slags andnöd, som varken beror på covid eller minskad livsglöd, men jag känner mig allt lite socialt spröd. Ni vet ju alla hur restriktionerna löd – dans i klackskor bland folk de förbjöd och hur det blev kutym att tvaga händerna i T-röd. Många slet för att få ihop till sitt levebröd och hemmavid utvecklades recept i (h)järngrytor som sjöd, samtidigt som pusselbitar lades på plats i överflöd. En period …
Gråten sitter bakom bröstkorgen fast, ansamlad där genom år av tillskriven last. Tanken lever fri bortom likriktningens mast, om än det ger skavsår att existera i kontrast. Fotsulor står i kontakt med levande blast, näring till den inre vandring som pågår utan någon långvarig rast. Att stanna kvar i stunden gjorde slutligen att tårar brast, ett smörjmedel för att kunna fokusera nästa ögonkast. Självporträtt april 2022
Senaste veckorna har inneburit samtal kring mina bilder och urval till utställningar, formulering av presentationstexter om mitt skapande och skrivande av ett kapitel till bok om konceptuellt foto. Det har varit lärorikt, spännande och svårt. Att tvingas leta efter rätt ord och hitta formuleringar som känns okej och faktiskt säger något genuint. Fundera över varför jag skapar det jag gör och även bjuda in andra att ta del av själva utförandet. Jag är oerhört glad …
Levnadsanteckningar berättar om platser själen befunnit sig på, en ryggsäck av visdom att bygga vingar av. Sammanfogandet gör innehållet lättare att tyda, en kompass åt blicken att lyfta mot vyer av oskrivna blad.
Den inre processen pulserar så klar, den kraft som flödar befinner sig i tryggt förvar, där under lagren av lager finner själen svar.
Den uppnosiga Gudrun Von Hermelintass, bökade som bäst runt i ett hölass, sökandes efter sin inre harkompass, när hon hörde skallen ljuda från Eljest Af Guldstrass. Strax började Gudruns öron ivrigt dansa jazz, ty den berättelse som ljöd var riktigt vass. Hur Eljest gått från att känna sig utled och kass, till att hitta sitt inre djur under en resa i Alsace. Tro nu inte att dessa tu tillhör den övfre klass, ty att döma någon utifrån …
Vänskapsp(r)akt Självporträtt januari 2022. Det recept som genom åren hållit relationen intakt, har inneburit att de stått upp för varandra i stolt givakt, stundom armen om den andres rygg varsamt lagt, lyssnat in vad dens hjärta faktiskt sagt och om deras rytm slagit i ojämn takt, har de vilat i vetskapen om att deras band står i själslig kontakt, inte så att de ingått någon uttalad pakt eller för den delen har ett livslångt kontrakt, …
