I oktober 2020 fick jag en härlig av ”Kärnfull mersmak” i härliga storleken 100×140 cm av en engagerad kund. Efter upphängning i sitt nya hem fick jag ett fint mejl med bild på hur himla stiligt det blivit. Drygt ett år senare, i november 2021, återkom kunden med en ny beställning om tre stycken 70×100 cm. Dessa skulle signeras (med mitt namn) och där till fick jag skriva ett av familjens tre barns namn på …
Sitter förankrad i verkligheten med den historia själen genomgått. Här i mellanrummet läggs pusslet samman det har jag förstått. Meningar vävs ihop med ryggraden tills sinnet är rentvått. Därefter kan tillförsikten pröva sina vingar i tankelivets luftslott. Självporträtt fotat mars 2020, redigering & text december 2021. Luftslott vol 1 Att hela världen var ett luftslott, blev tydligt när ett virus fick sitt utbrott. Kollapsens omfång hade ingen förutspått, men effekterna har knappast någon undgått. Farmor …
Skavsår i hjärtats rot går inte över på en höst, ty årsringar av omild behandling sätter sig djupt i ens bröst. Men om en syster lyssnar obefläckat till ens blottade röst, infinner sig en slags stadga och den mest lindrande tröst.
mellan_sällskap.gif Frostens flock kastar blickar som träffar likt taggar på känslig kind. Ett försök att tysta det som spretar utanför likformig medvind. Men här tyglas ingen knopp från att brista ut i friheten som yvigt gör sig påmind.
Ta fasta på den dyrbara tiden, kasta loss bortom urets trånga boett. En vågig färd på balanshjulet, där kaptenens huvud står på slagsida. Pendeln svänger mellan att tas med storm och riskera kallsup till att sakta låta tiden rinna ut.
Stryk medhårs när det bränns, släta ut skavanker då det skaver, förånga pärlor av vardagssvett. Förbrukad lutar sig ned mot omkoppling. Där slår förnuftet som sticker i tinningen an, hettan pulserar under blusen och greppet är i linje med verklighetens plan. Självporträtt, september 2021
Instängd fägring håller samman knoppen när insidan brister. Självporträtt september 2021 Visa inlägg
Förnuftet försöker kalkylera, hjärnan går varm för att planera. Skisser tas fram i ett försök att bättre kunna fokusera, göra processen lättare att jonglera och på så vis kanske kunna excellera? Men vad hjälper det att justera, obetydande saker dissekera, för att till slut riskera att lusten sabotera? Ty sinnet förblir kämpigt att dressera och hjärtats rytm går inte att kamouflera, så i slutändan är det nästan alltid ingivelsen som får dirigera. Självporträtt, september 2021
En knölväxt kräver djup för att rota sig. Förslagsvis på en trygg plats med gränser som respekteras och med jämn tillförsel av näring. Under dessa förutsättningar kommer den med tålamod åter att kunna resa sig. Självporträtt, 30 aug 2021
Minnesfragment från när sinnena sakteliga vaknade ur en depressiv dvala och den då dassiga vårvinterfägringen slog ut som eld i bröstet. // Blekta minnen från när sinnena sakteliga vaknade ur en depressiv dvala och ögon brast likt knoppar i mötet med det som för en lång tid inte kunnat insupas. Det var i samma veva som vintern började smälta bort och den då dassiga årstiden kändes intensiv likt pulserande lava i bröstet.
