Jag nötte pokerborden under tvåtusentvåhundra dagar, präntade in sannolikhetslära och odds som de vore rikets lagar, drömde om nötter och fiskar som tur på rivern jagar. Det blev en lärorik och spännande episod, som bland annat prövade mitt tålamod, men allra mest gav mig erfarenheter som jag spar likt en kär klenod. Idag föredrar jag den lek som ger mig par i jokrar framför ess, där jag får gå all-in i min skaparprocess, och mina …
Tankfull lekplats för avgasfylld lustgas?
Må ju plantera om allt huvudbry. Se vad som kan slå rot, vad som vissnar, ger plats åt ny frön att frodas.
Den 19 maj öppnade min utställning ”Inuti utanpå” hos Abecita konstmuseum . Jag spendera ett par intensiva och underbara dagar i Borås med hängning av de 33 självporträtten, pressvisning, vernissage och finfint umgänge med konstmuseumets härliga medarbetare, volontärer och vänner. Jag är ofantligt glad för möjligheten att få visa mina verk i ett sådant proffsigt utförande och för de mysiga människomöten som vistelsen hos Abecita gav. Jag vill rikta ett stort tack till ägarinnan Berit som tipsade …
Magkänslan framvärkt ur kroppens bål, sliter sig loss ur väntans oroliga hål, väckt ur sin dvala tack vare själens visselblåsande vrål. Självrannsakan visar vad insidan tål, när det är dags att dra sin gräns med stål, blåsa luft i förändringens frigörande ändamål.
Borås och alla som bor nästgårds – varmt välkomna på vernissage torsdag 19 maj! Hela sju utställningar öppnar denna afton och jag finns på plats för att representera min utställning om 33 självporträtt döpt till ”Inuti utanpå”. Kan du inte delta denna afton så hänger utställningen så länge som till 2 oktober! Saxat från Abecita Popkonst & Fotos vernissageinbjudan: ”Vi slår rekord i antal nya utställningar som ska presenteras på vernissagen och vi är säkra …
Här sitter jag med en slags andnöd, som varken beror på covid eller minskad livsglöd, men jag känner mig allt lite socialt spröd. Ni vet ju alla hur restriktionerna löd – dans i klackskor bland folk de förbjöd och hur det blev kutym att tvaga händerna i T-röd. Många slet för att få ihop till sitt levebröd och hemmavid utvecklades recept i (h)järngrytor som sjöd, samtidigt som pusselbitar lades på plats i överflöd. En period …
Gråten sitter bakom bröstkorgen fast, ansamlad där genom år av tillskriven last. Tanken lever fri bortom likriktningens mast, om än det ger skavsår att existera i kontrast. Fotsulor står i kontakt med levande blast, näring till den inre vandring som pågår utan någon långvarig rast. Att stanna kvar i stunden gjorde slutligen att tårar brast, ett smörjmedel för att kunna fokusera nästa ögonkast. Självporträtt april 2022
Senaste veckorna har inneburit samtal kring mina bilder och urval till utställningar, formulering av presentationstexter om mitt skapande och skrivande av ett kapitel till bok om konceptuellt foto. Det har varit lärorikt, spännande och svårt. Att tvingas leta efter rätt ord och hitta formuleringar som känns okej och faktiskt säger något genuint. Fundera över varför jag skapar det jag gör och även bjuda in andra att ta del av själva utförandet. Jag är oerhört glad …
Levnadsanteckningar berättar om platser själen befunnit sig på, en ryggsäck av visdom att bygga vingar av. Sammanfogandet gör innehållet lättare att tyda, en kompass åt blicken att lyfta mot vyer av oskrivna blad.
