Vånda oro ångest. Oriven är känslan som inte går att ta på. Den härjar runt, instängd där ingen kan se.
Vånda oro ångest

Vånda oro ångest. Oriven är känslan som inte går att ta på. Den härjar runt, instängd där ingen kan se.
”Rid ut det som inom dig känns, mocka ihop skiten och släng ut ditt rens, så är du för en stund frigjord från hjärnspökenas hårt hållna träns.” 😏 Självporträtt år 2021, juli
Syskonbarnet har blivit med kaninungen Sigge och jag hälsade på de tu för kaninhäng med många frågor och funderationer. I samma veva knäppte jag några bilder på den aldrig stillasittande Sigge. När syskonbarnet fyllde år gav jag nämligen ett kaninporträtt som present. Oklart om bilderna gick hem hos födelsedagsbarnet, men jag hade kul när jag piffade Sigge och fick honom att gå från 13 veckor till minst medelålders!
En förhandskik på tre av cirka fjorton bilder som idag ramats in inför kommande veckas öppning av min utställning hos Eljest i Umeå. Utställningen kommer till stor del att innehålla bilder från det senaste 15 månaderna, med undantag av några doldisar från förr. När? Vernissage onsdag 18 augusti kl.16-18. Utställningen håller sedan öppet till 5 september (konstrundan i Umeå äger rum 4-5 september och Eljest deltar i den). Var? Eljest, Nabbvägen 9, 904 26 Umeå
Breven etsar sig fast som bläcket på mitt skinn, mellan raderna ges luft att varsamt andas in. En omtumlande historia med saktmodiga svar, genom orden vilar skärvor av vem du faktiskt var. Sneglar ut på gräset som nu upplevs grönare än någonsin, men jag förblir helst i dåtidens alla små krypin. Har ingen brådska med att bli klar, vill placera varje nyans i hjärtats trygga förvar. Självporträtt 2021, augusti Stilleben från mittenbyggnaden, samma fönster tredje …
Mungipan sprucken och skör, efter att ha böjt nacken till annans favör. Sporrats till en skumpig galopp, över hinder som manat fram högsta av hopp. Tur att själen är van vid sin sits, annars kunde ritten ha slutat på brits. Tempot tyglas till långsammare skritt, så kan sinnet återhämtas störningsfritt. Ur munlädret föds då en frigörande symfoni, ackompanjerad av bjällror å ett vackert sceneri, en melodi om att hörsamma sin innersta livsfilosofi.
Vilar med vågrörelser när himlavalvet speglas i ögon där tårar rinner, svämmar över kinder tills kroppen är uppblottnad och hjärtat drunknar. Sjunker ned genom tårna mot jordmånen som grumlar horisontens skiljelinje, andetag hämtas från djupaste grunden för att flyta, drifta bortom kontroll och befria livets rörelse.
Välkommen till min syateljé, platsen där allt (o)möjligt kan ske. Handarbete med stoff som är brokigt, vi lappar å lagar med verktyg som är lite krokigt. Från tunnaste bomullstråd till tovat garn, här kan livets händelser bearbetas sedan vi var barn. Virka, fästa och nåla som det vore akupunktur, märker snart att vårt inre är komplexare än en axelfraktur. Sy i kors eller prydligt lagda veck sprätta, ibland är det svårt att veta vad som …
Dokumenterar det svårfångade självklara, där allt är tillgängligt och ingenting går att mäta för det pågår en ständig formgivning. Ett sätt att behålla synkroniserade flöden i rörelse, samtidigt förankra det upplevda inuti. Förståndets genomträngande blick uppmanar stundom till att låta slutaren förbli, ta itu med de kilometerlånga avtrycken som vid utsikt kan kännas som en oreda. Men det är inte trassligare än en samling sensationer som fastnat i sinnenas gemensamma tank och nu ska ligga …
Faller i ett hav av nyutslagen sommarprakt, tillåter skiftningarna att nyanseras i sin egen takt.Sinnena förtrollas av det skira ack så gröna, svala brisar kittlar tanken mer än den vildaste skröna.Solen går upp innan själen fått sig en blund, gör skillnaden mellan dröm och verklighet naturligt grund.Flyter stillsamt i nuet när något skaver i ögonvrån, kommer jag drunkna om jag inte tar mig härifrån?