Många undrade över min(a) process(er) under vernissagen hos Göteborgs konstförening den 8 mars, så här ger jag en pytteliten inblick från skapandet av verken som visas fram till 30 mars. Beskrivningarna nedan kan variera, innehålla en kort anekdot, visa en pryl som inspirerade till resten av bildens utformning eller några rader kring hela processen. Fyller på allt eftersom med fler bilder från kulisserna och info.
Systemstimmet
Vad som göms i snö kommer fram i majmånadstö (2024). En glob till lyktstolpe hade under vintern fått sig en rejäl törn antingen när den föll till marken eller av en snöröjare. Fann den i ett dike under en joggingtur, den var i minst lika stort behov av en redig dusch som jag efter turen. Har länge letat en flänsglob, men de är oerhört svåra att lägga nävarna på i Sverige såvida man inte kan punga ut med 2500 kr ex moms. Min lycka var stor om än globen var trasig och väldigt tung. Den gav mig gnista och inspiration till att experimentera och skapa några olika bilder med bumlan. Systestimmet var tänkt att gå i en helt annan riktning/budskap när jag fotograferade, men i efterarbetet hittade den inspiration i havet av trålfiskets förödande konsekvenser och djuphavsgruvdrift, fast med fiskar som inte nödvändigtvis representerar något av de två nämnda företeelserna.
Frigörande klagostång
Uppdateras inom kort med mer info, men lägger in några foton så länge. Här ser vi bjällerkransen som jag hittade i våran släktgård och var illa medfaren och bortom funktionsduglig räddning, därav kunde jag med gott samvete rengöra den, mjuka upp lädret och sedan måla de rostiga bjällrorna med akrylfärg.
Vänskapsp(r)akt
Ett verk i vad som kommit att blå någon form av lek-(inte)-med-maten-serie. Spröda Pringles utgjorde blus, krage och mössa medans själva rören fick bli ärmar i denna kreation. Kronan på verket satt runt midjan – en lång guldkjol! Foto skedde som oftast hemma i vardagsrummet. I efterarbetet har jag justerat färg på chips, pringlesrör och guldkjolen.
Inre essensen
Under en kombinerad joggingtur med sök efter vinklar och vrår för foto fann jag en stor trädrot ivd kanten till ett dike/liten bäck, fotade av den för att komma ihåg platsen. När jag sedan kom hem fann jag några blommor som växte på en komposthög. Så jag beslutade för att ta med mig bandage som linda för bröstkorgen, en hemsydd tyllkjol i himmelsblå, de slingrande klockblommorna och begav mig med stativ, fjärrutlösare och kamera till trädroten.
Medmänniskor
Järnvägsspåret ligger två kilometer från mitt hem och har flera gånger tänkt att jag ska skapa foton på rälsen, men det har suttit hårt inne på grund av spårets läge – just under en vältrafikerad bro där såväl biltrafik som cyklister och gångartister passerar. Fotade om denna bild tre gånger, men sista dagen fick jag ihop material som kändes bra. Det var rätt så påfrestande fotograferingar där jag var naken i oktoberkylan och med en del publik. Smutsig, nedkyld, blåmärk och nära att skära fötterna i glas, men är glad att jag inte gav upp då det under lång tid varit en bild jag fortsatt tycka om och inte ledsnat på.
Brännpunkt
Fotograferad hemma i mitt kök. Rökmaskin sätter stämningen ihop med ljussättningen. Inspiration från unghetsidealet och hemmafru-looken. Också bland mina första verk där jag börjat leka lite mer med ljussättning.
Motståndets rörelse
En grind utan något stängsel. Skogslandskap som skövlats och sprängts för att ge plats åt byggnader knutna till bygget av Northvolt. Jag passade på att hänga på låset, vilket krävde en del parerande av väktare och resulterade i blåmärkt rygg – självförvållade av järngrinden.
Tankesmedjan
Min första stora pipa gav inspiration till Tankesmedjan och därefter har pipsamlingen utökats. Kostymen innefattar även en bröllopsklänning från England, ett ishockeyskydd från loppis som fått sig en omgång guldfärg, prydnaskuddar, emballage och en eldad bok (som användes i ett bokbrinnande verk innan dess, se bildspelet).
Blåsljud i änglahjärtat
Denna är frammanad ur flera idéer, men där ingen följdes hela vägen, utan det blev två tankespår som fick mötas och skapandet skedde i hög grad på ingivelse. Dagen innan hade jag fotat mig med trumpeten i en väldigt konceptuell bild där jag på förhand hade en tydlig idé, budskap och utformning. Nu blev det bildmaterialet inte vad jag sett framför mig i skissen, varför det materialet behövde fotas om, men jag saknade lust att ge mig i kast med den bilden så snart igen, därav blev det den här istället. Vad som är intressant med Blåsljud i änglahjärtat är hur raskt det kan gå från ingivelse till att leta fram kostym ur gömmorna, bygga ihop en peruk av ull som legat och väntat på att få komma i bruk, piffa till en munkorg, rigga ljus och fotografera. Allt detta gjordes på en eftermiddag. Så hade jag kvällen på mig att städa ihop att börja med urval och efterarbete.
Huvudbonaden är som ses nedan en perukkapsel som jag fäst ull på och några stora pärlor. Munkorgen är ett bandyskydd som jag piffat till med gulddetaljer och pärlor. Sminket höll jag enkelt och ljust. Ljussättningen likaså.
Alla plagg är vintage och secondhand. Klänningen är av gunnesax-stil från England och är en av mina första inköp till foto. Den har jag haft nytta av i en mängd bilder då den är en stående favorit med alla sina detaljer och fungerar som en (åter)användbar bas där det är enkelt att addera mer krimskrams på. Fuskpälskragen är även den från loppis och de otroliga handskarna är handgjorda och införskaffades till vrakpris på grannloppisen i mitt älskade Alfta. Minitrumpeten är trasig och den fann jag på Tradera för några år sedan.
