Här skådar huvudrollsinnehavaren i den egna sagan, med siktet inställt på en färd runt jordsnurret. Ett öga hålls varsamt och vaksamt på framtiden, ty hoppet får stundom blicken att flacka naivt blått. I grunden finns dock en förankrad magkänsla som agerar karta genom äventyret vilket växer likt ostyrig tagel. Med stöd av pannbenets slipade kompass spänns tilltron på förmågan att skärskåda nya vyer och stänga dörrar som gnisslat allt för länge. Se nu hur axelspannet växer med uppgiften och bröstets knut slår ut i en praktfull rosett.
