Minnesfragment från när sinnena sakteliga vaknade ur en depressiv dvala och den då dassiga vårvinterfägringen slog ut som eld i bröstet. // Blekta minnen från när sinnena sakteliga vaknade ur en depressiv dvala och ögon brast likt knoppar i mötet med det som för en lång tid inte kunnat insupas. Det var i samma veva som vintern började smälta bort och den då dassiga årstiden kändes intensiv likt pulserande lava i bröstet.
Tiden för skördemarknad är nu här, då buskar och skog myllrar av svamp å bär. Naturens olika rum där sinne och kropp känns rotade, är i vår samtid på flera sätt hotade. Samtidigt ökar drivet att ta tillvara och konservera, så jag blåser i min pipa för att signalera – allemansrätten är något vi bör celebrera.
Vilken trevlig dagstur det blev till Umeå igår och mitt första besök hos Eljest sedan verksamheten omformades och flyttade ut på Ön. Mina vapendragare till föräldrar gjorde hängningen av verken smidig och trevlig. Vi blev bjudna på smarriga lunchmackor och åt godaste kanelbullen på länge. En av mina närmsta, tillika kusin, dök upp med sin familj och vi fick en stund ihop. Det är med fröjd jag ser tillbaka på gårdagen och alla positiva möten. …
Vånda oro ångest. Oriven är känslan som inte går att ta på. Den härjar runt, instängd där ingen kan se.
”Rid ut det som inom dig känns, mocka ihop skiten och släng ut ditt rens, så är du för en stund frigjord från hjärnspökenas hårt hållna träns.” 😏 Självporträtt år 2021, juli
Mungipan sprucken och skör, efter att ha böjt nacken till annans favör. Sporrats till en skumpig galopp, över hinder som manat fram högsta av hopp. Tur att själen är van vid sin sits, annars kunde ritten ha slutat på brits. Tempot tyglas till långsammare skritt, så kan sinnet återhämtas störningsfritt. Ur munlädret föds då en frigörande symfoni, ackompanjerad av bjällror å ett vackert sceneri, en melodi om att hörsamma sin innersta livsfilosofi.
Välkommen till min syateljé, platsen där allt (o)möjligt kan ske. Handarbete med stoff som är brokigt, vi lappar å lagar med verktyg som är lite krokigt. Från tunnaste bomullstråd till tovat garn, här kan livets händelser bearbetas sedan vi var barn. Virka, fästa och nåla som det vore akupunktur, märker snart att vårt inre är komplexare än en axelfraktur. Sy i kors eller prydligt lagda veck sprätta, ibland är det svårt att veta vad som …
Dokumenterar det svårfångade självklara, där allt är tillgängligt och ingenting går att mäta för det pågår en ständig formgivning. Ett sätt att behålla synkroniserade flöden i rörelse, samtidigt förankra det upplevda inuti. Förståndets genomträngande blick uppmanar stundom till att låta slutaren förbli, ta itu med de kilometerlånga avtrycken som vid utsikt kan kännas som en oreda. Men det är inte trassligare än en samling sensationer som fastnat i sinnenas gemensamma tank och nu ska ligga …
Faller i ett hav av nyutslagen sommarprakt, tillåter skiftningarna att nyanseras i sin egen takt.Sinnena förtrollas av det skira ack så gröna, svala brisar kittlar tanken mer än den vildaste skröna.Solen går upp innan själen fått sig en blund, gör skillnaden mellan dröm och verklighet naturligt grund.Flyter stillsamt i nuet när något skaver i ögonvrån, kommer jag drunkna om jag inte tar mig härifrån?
Skrider fram stadigt tack vare den egensydda kravatten, håller inne med orden för att höra den ljuva sommarnatten, med himlavalvet som tak flödar sinnet fritt innanför hatten, idéerna som lyser starkast planteras i den rensade rabatten.
