Oktober 2020
Masken stöpt i en erkänd mall beslöjar klarsyntheten, gräver sig in genom barriärens lager och skaver mot själens konturer. Ord som egentligen inte kan ta form, uttalas så mekaniskt att de skär genom magkänslan och ut från mitten läcker syra. Svämmar över uppsatta gränser, missfärgar hinnan mellan essensen och det angränsande bruset, men får också masken att smälta. Tiden för läkning är en långsam moll i tystnadens ton, som om kvoten för att göra avkall inte varit tillräcklig hög.
