Den plats där tiden i många vrår stått still, men naggat tingen med sin tand. Rostrosor på betsel, läderskor krackelerade i brist på omvårdnad, ett lager av fint damm runt flaskor vars innehåll sedan länge stelnat, spunna skira, men slitstarka nätverk som får växa, fjärilsvingar som faller på hög vid fönsterkarmen, tak och golv som ger efter några centimetrar för var år som passerar, halm och spån tränger ut där tapet lossat, flagar ikapp med det växande mönstret av fuktskador. Här är, där golvet knarrar med stuns och sällan stängda dörrar kärvar, där doften är en blandning av frisk bris, jordmån och ingrodd smuts.
Samtidigt, om sommaren spirar livet i sin blomsterprakt. Med välfyllda hallonsnår, upptäcktsfärder på landsbygdens vyer, svalor som häckar under takpannor, en kanin kan springa fritt och människor rör sig i en slags bubbla där på gården. Rensar, städar, sår frön, byggnadsvårdar i den mån som tid och riksdaler finns. Avnjuter ett glas vin klockan tre, löser korsord och spanar på kossorna med sina kalvar som betar åt båda håll, fyller korgen med kantarell från skogsdungen intill, trillar in på loppisar, köper gårdsägg från keramikern och slumrar till i eftermiddagssolen. Där blickar vi tillbaka på den historia vi delar samtidigt som nya minnen skapas på den plats där vi lever i stunden och tiden känns som att den står still.
Här följer ett litet (det känns så platt när jag inte kan visa allt, speciellt människorna och det mer privata, samt hur välja bland allt material jag samlat på mig) urval bilder från släktgården i mitt Hälsingland. Klicka på bilderna för att se i större format.
