Livremmen från utom drogs åt ett snäpp för varje gång gryningsljus blev till dunkel aftondimma. Förminskade utrymmet, blockerade luften ämnad att ge liv åt lågan. Magkänslan hade flaggat rött sedan midsommar, men krymptes i takt med dygnen som staplades på varandra till obrukbart virke. Drömmarna frös med insikten till is, för att under årets mest klarsynta timme falla likt nysnö. Gnistrande flingor kan i motstånd självantända. Lågan sprungen ur förhoppning glödde utan tvivel tills dess att banden som kvävt kärnan förkolnade. Ur rökridån frigjordes handkraft att vrida huvudet upp mot stjärnklar himmel, en spegling av den pånyttfödda blicken.
