Bilder som kom till i septembers första en-två veckor. Vad bröstet frambära “Det viktigaste att vårda och nära, är sprunget ur de slag som bröstet frambära. Där under hudens levande lager kan själen finna ro, men bara om den inre kompassen hörsammas så den kan gro.” Självporträtt, september 2022 Efter förtidsröstningsselfie, själporträtt torsdag 8 september 2022 Utopins gyllene kikare “När tankar fastnat i kvaddade mönster, en tyngd som gräver sig in och ruckar på rötter, då …
📢 Morotsligan slår till igen! Två år efter första sammandrabbning har ligans snillrika sätt förfinats vilket resulterat i den största fångsten i mannaminne.🏆 Glädjen är som skådas stor och skörden ser ut att fylla flockens jordkällare inför vintern. #🥕 #🐰
Bruten är min magkänslas röst när jag tvingas in i ekot av ditt bröst.
Fann en bildserie (ett ex ovan) från augusti 2021 och släktgården i Hälsingland varpå längtan dit växte på sig. Bilder som inte redigerats då de saknade gnista, koncept eller estetiska element. Platsen där jag spenderat mina barndomssomrar och upplevt allt från småfolkets sagolika mystiska påhitt till att spendera dagar med att lära kalvar dricka mjölk ur spann, anordnat knasiga tipsrundor, lekt tull, badat i forsen, sladdat runt på byn, spejat på gravplundrare om natten, rökt …
Tankfull lekplats för avgasfylld lustgas?
Må ju plantera om allt huvudbry. Se vad som kan slå rot, vad som vissnar, ger plats åt ny frön att frodas.
Här sitter jag med en slags andnöd, som varken beror på covid eller minskad livsglöd, men jag känner mig allt lite socialt spröd. Ni vet ju alla hur restriktionerna löd – dans i klackskor bland folk de förbjöd och hur det blev kutym att tvaga händerna i T-röd. Många slet för att få ihop till sitt levebröd och hemmavid utvecklades recept i (h)järngrytor som sjöd, samtidigt som pusselbitar lades på plats i överflöd. En period …
Den inre processen pulserar så klar, den kraft som flödar befinner sig i tryggt förvar, där under lagren av lager finner själen svar.
Mitt i en period av trehundrafyrtioelva projekt och uppdrag samtidigt. Två är i bokbranschen, några är scenkonst andra är marknadsföringsmaterial åt kund och sen har jag den där utställningen som blev flyttad till än större lokal än vad som först erbjudits. Men lite korvbröd med silvergaffel i morgonrock finns det alltid utrymme för. Skål!
Den uppnosiga Gudrun Von Hermelintass, bökade som bäst runt i ett hölass, sökandes efter sin inre harkompass, när hon hörde skallen ljuda från Eljest Af Guldstrass. Strax började Gudruns öron ivrigt dansa jazz, ty den berättelse som ljöd var riktigt vass. Hur Eljest gått från att känna sig utled och kass, till att hitta sitt inre djur under en resa i Alsace. Tro nu inte att dessa tu tillhör den övfre klass, ty att döma någon utifrån …
