Ögon vandrar genom dåtidens handskrivna lund, blåser liv i bruset som länge flutit stilla i tankekällans sund. Kompassen vrids om av inblickens kastvind, får insidan att falla med tårar längs med kind. I varje droppe speglas kampen om acceptans, men också svaret på vad som ger livet substans.
Bjöd hem Malin Vispe efter jobbet på stickedricka serverad i champagneskål. Efter drygt två timmar hade vi bekantat oss med fyra helt nya karaktärer. Tack för en rolig, stökig och härlig lill-lördag!
Bilder som kom till i septembers första en-två veckor. Vad bröstet frambära “Det viktigaste att vårda och nära, är sprunget ur de slag som bröstet frambära. Där under hudens levande lager kan själen finna ro, men bara om den inre kompassen hörsammas så den kan gro.” Självporträtt, september 2022 Efter förtidsröstningsselfie, själporträtt torsdag 8 september 2022 Utopins gyllene kikare “När tankar fastnat i kvaddade mönster, en tyngd som gräver sig in och ruckar på rötter, då …
📢 Morotsligan slår till igen! Två år efter första sammandrabbning har ligans snillrika sätt förfinats vilket resulterat i den största fångsten i mannaminne.🏆 Glädjen är som skådas stor och skörden ser ut att fylla flockens jordkällare inför vintern. #🥕 #🐰
Bruten är min magkänslas röst när jag tvingas in i ekot av ditt bröst.
Fann en bildserie (ett ex ovan) från augusti 2021 och släktgården i Hälsingland varpå längtan dit växte på sig. Bilder som inte redigerats då de saknade gnista, koncept eller estetik. Platsen där jag spenderat mina barndomssomrar och upplevt allt från småfolkets sagolika mystiska påhitt till att spendera dagar med att lära kalvar dricka mjölk ur spann, anordnat stojiga tipsrundor, lekt tull, badat i forsen, sladdat runt på byn, spejat på gravplundrare om natten, rökt chokladcigaretter, …
Tankfull lekplats för avgasfylld lustgas?
Må ju plantera om allt huvudbry. Se vad som kan slå rot, vad som vissnar, ger plats åt ny frön att frodas.
Här sitter jag med en slags andnöd, som varken beror på covid eller minskad livsglöd, men jag känner mig allt lite socialt spröd. Ni vet ju alla hur restriktionerna löd – dans i klackskor bland folk de förbjöd och hur det blev kutym att tvaga händerna i T-röd. Många slet för att få ihop till sitt levebröd och hemmavid utvecklades recept i (h)järngrytor som sjöd, samtidigt som pusselbitar lades på plats i överflöd. En period …
Den inre processen pulserar så klar, den kraft som flödar befinner sig i tryggt förvar, där under lagren av lager finner själen svar.
