Den själförsörjande skola omfamna den dagspuls som är tillräcklig för att syresätta det inre ekosystemet över tid. Med ett filtrerat inflöde från tryckande brus blir andhämtningen sällan strypt eller ansträngd. Så länge andetaget bär bröstkorgen kan en ny knopp brista innan pågående fägring förmultnat.
✨ Själ(v)(för)sörjande
År 2021, februari
Det är med glädje jag berättar om totalsegern i Kamera & Bilds årslånga tävling Grand Prix 2020. Det innebär att jag fick titeln ”Årets fotograf” och blev sedan också framröstad av läsarna till ”Årets bild”. För fem år sedan vann jag samma tävling (dock ej Årets bild) och hade inför detta år beslutat att ge tävlingen en sista chans.
I och med vinsterna blev jag intervjuad av alltid så trevliga och duktiga skribenten Johan Wessel. Resultatet – ett fint reportage om mitt skapande ihop med massor av bilder – finns att läsa i Kamera & Bild nr 1 2021 och nu även online här.
Lutar skuldrorna inåt ryggstödet, den vrå som håller tanken bunden men behagligt sval. Att förbli på känd mark eller slå följe med lågorna? Ambivalensen hettar tills dess att gnistor slår ut den inre striden. Klivet ut i det oändliga snödjupet har aldrig förr känts så livgivande. #snölek™
År 2021, februari
Den inlindade skulden sticker ut likt en barriär mot såväl omgivningens grepp som omfamning. Det fysiska minnet gör sig tillkänna genom kårar längs böjd ryggrad. Att acceptera tanken fastän det svider i stunden, att släppa taget om känslan för att rena det infekterade. Ty under läkeprocessen frigörs plats åt närhet till en annan, som med tillförsikt kan komma att nå in i hjärtegropen. #SKULDEBLAD (ej skulderblad)
År 2021, januari
Året på insta började med ett inlägg om favoritdjuren, de som hör av sig till den som stött på oturen. (#djurpålur) Lite visste vi då att 2020 skulle innebära kris för kulturen, ja sätta prov på hela samhällsstrukturen. Blott en vecka återstår av den här årslånga åkturen, jag minns helst stunderna ute i den läkande naturen. Låt oss knyta samman jordsnurret med att lyfta telefonluren, på distans få en medmänniska att känna sig uppburen, samt önska att sjukvården får en klunk av universalkuren.
År 2020, december
Välkomna hem till min gamla köksvrå, ikväll ska vi laga känslor som det trampats på. Finstrimla trassliga nystan av groll, tina frysta rester från nätets troll. Röra om i sånt vi kokat av och flytt, det börjar dofta av en het och kryddstark pytt. Kanske är du liksom jag känslig i magen, men ibland måste systemet rensas för att vi ska kunna ta oss i kragen.
År 2020, november
Lågan har falnat där i kylslagen vind du står, ger av min glöd så att du värme inifrån får, håller andan tills syre och ljusning åter dig når.
December 2020
Tänkte bara göra ett litet instick, med en bild från när jag var uppklädd och kände mig chick, dessutom med gnista och tillförlit i min blick. Det var en värdefull stund jag genomgick, där tankeknutarna hölls fast med engångsbestick och kroppen var allt annat än i oskick. Trots att jag känner till många välsmakande trick, är det stundom svårt att styra upp en avvägd picnick. Milda makaroner här tuggar jag på om interna nålstick, jag som skulle vara kvick så att ni kan återgå till det som hos er försiggick. Jag får lov att återkomma med ännu en bild från detta fina ögonblick, ty det finns mer än pastafjärilar att se vid en andra anblick. Det här börjar kännas som en sönderkokt gimmick och det var inte min mening om det nu inte framgick?
November, 2020
I en tid där det florerar tankenötter som jag inte tål, tvättar jag sinnet rent med löddrig tvål och putsar mina pärlor i vardagen tills de blänker som stål, trär dem på ett band som håller mig samman likt en gigantisk säkerhetsnål.
#fulrim#sesenannanmånad#mosbrickaihuvudet#lekstuga™
