I mitten av mars stod Maloua på tur för sitt julklappsporträtt. Hon slet på bra i snålblåst och 15 minusgrader på hockeyplanen. Jag hade förmånen att få assistans av familj med att hålla i blixtarna och dessutom elda igång rökbomber, vilket lyx! Tio dagar senare kom Noomi och Maloua hem till mig för att fota Noomi i hennes sprillans nya taekwondodräkt. Det blev en del andra sysslor också, som att köra rökmaskin, testa plagg ur …
Vilar i tanken på hur lätt själen känns när den stigit upp ur trött kropp, omfamnar de mjuka minnen som för alltid är mina att bära.
Stunderna då vardagsrummet upplevs lika spännande som den största av färgrymder. Där nyanserna är fler än vad som går att ta in och ljushet anpassas efter känslomässiga behov. Där mättnad är ett resultat av processade tanketrådar och givna formler blir en trygghet att falla tillbaka på. Där experimentlusta står som primärfärg och tonar ut i ett hjul av nya insikter. Där tacksamheten sätter sista piffen på den explosiva supersaften.
Lägg om det avskavda svåra, fila tankarna genom tidens djupa fåra. Lyssna till viskningen från hjärtats slag, känn hur balansen blir handfast för ett tag.
Tankens batteribyte. (Recharging the (train of) thought). En stund där vi kopplar från eller pluggar in, blundar bort eller blickar ut i det blå. En plats där anoder och katoder samverkar, främjar expansion av grödor i huvudets grå. Ett tillstånd där magkänslan varsamt omfamnas och återhämtningen lyser upp sin lugna vrå.
I veckan fick jag besök av Lily och Alva för att skapa varsitt porträtt av dem (julklapp att sätta i guldram). Att umgås genom fotolek (och annat hitte-på) med fika är finfina grejer tycker jag. I bildspelet ses de skisser som Lily och Alva gjort på förhand och de hade även förberett varsin resväska med outfits (lånade lite ur min välfyllda garderob också) och mjukisdjur till fotograferingen. Ser fram emot att liknande fotohäng med tre …
Vaknar upp i en välbekant sfär, som för stunden liknar en färgsprakande chimär. Här finns allt det som mitt inre när, den kraft som mig på olika sätt framåt bär. För var gång jag får stanna kvar i det här, blir jag om möjligt ännu mer hemmakär. År 2021, februari
Den själförsörjande skola omfamna den dagspuls som är tillräcklig för att syresätta det inre ekosystemet över tid. Med ett filtrerat inflöde från tryckande brus blir andhämtningen sällan strypt eller ansträngd. Så länge andetaget bär bröstkorgen kan en ny knopp brista innan pågående fägring förmultnat. ✨ Själ(v)(för)sörjande År 2021, februari
Det är med glädje jag berättar om totalsegern i Kamera & Bilds årslånga tävling Grand Prix 2020. Det innebär att jag fick titeln ”Årets fotograf” och blev sedan också framröstad av läsarna till ”Årets bild”. För fem år sedan vann jag samma tävling (dock ej Årets bild) och hade inför detta år beslutat att ge tävlingen en sista chans. I och med vinsterna blev jag intervjuad av alltid så trevliga och duktiga skribenten Johan Wessel. …
Lutar skuldrorna inåt ryggstödet, den vrå som håller tanken bunden men behagligt sval. Att förbli på känd mark eller slå följe med lågorna? Ambivalensen hettar tills dess att gnistor slår ut den inre striden. Klivet ut i det oändliga snödjupet har aldrig förr känts så livgivande. #snölek™ År 2021, februari
