Lutar skuldrorna inåt ryggstödet, den vrå som håller tanken bunden men behagligt sval. Att förbli på känd mark eller slå följe med lågorna? Ambivalensen hettar tills dess att gnistor slår ut den inre striden. Klivet ut i det oändliga snödjupet har aldrig förr känts så livgivande. #snölek™ År 2021, februari
Den inlindade skulden sticker ut likt en barriär mot såväl omgivningens grepp som omfamning. Det fysiska minnet gör sig tillkänna genom kårar längs böjd ryggrad. Att acceptera tanken fastän det svider i stunden, att släppa taget om känslan för att rena det infekterade. Ty under läkeprocessen frigörs plats åt närhet till en annan, som med tillförsikt kan komma att nå in i hjärtegropen. #SKULDEBLAD (ej skulderblad) Självporträtt år 2021 januari
Året på insta började med ett inlägg om favoritdjuren, de som hör av sig till den som stött på oturen. (#djurpålur) Lite visste vi då att 2020 skulle innebära kris för kulturen, ja sätta prov på hela samhällsstrukturen. Blott en vecka återstår av den här årslånga åkturen, jag minns helst stunderna ute i den läkande naturen. Låt oss knyta samman jordsnurret med att lyfta telefonluren, på distans få en medmänniska att känna sig uppburen, samt …
Välkomna hem till min gamla köksvrå, ikväll ska vi laga känslor som det trampats på. Finstrimla trassliga nystan av groll, tina frysta rester från nätets troll. Röra om i sånt vi kokat av och flytt, det börjar dofta av en het och kryddstark pytt. Kanske är du liksom jag känslig i magen, men ibland måste systemet rensas för att vi ska kunna ta oss i kragen. År 2020, november
Lågan har falnat där i kylslagen vind du står, ger av min glöd så att du värme inifrån får, håller andan tills syre och ljusning åter dig når. December 2020
Tänkte bara göra ett litet instick, med en bild från när jag var uppklädd och kände mig chick, dessutom med gnista och tillförlit i min blick. Det var en värdefull stund jag genomgick, där tankeknutarna hölls fast med engångsbestick och kroppen var allt annat än i oskick. Trots att jag känner till många välsmakande trick, är det stundom svårt att styra upp en avvägd picnick. Milda makaroner här tuggar jag på om interna nålstick, jag som …
November, 2020 I en tid där det florerar tankenötter som jag inte tål, tvättar jag sinnet rent med löddrig tvål och putsar mina pärlor i vardagen tills de blänker som stål, trär dem på ett band som håller mig samman likt en gigantisk säkerhetsnål. #fulrim#sesenannanmånad#mosbrickaihuvudet#lekstuga™
November 2020 Lyssnar till tystnad och landar i tanken som får mig att stadigt stå. Utforskar dåtid och ser gnistor slå upp ur det grå. Mörkret sveper in och bildar en välkänd trygg vrå. Ur skuggspelet framträder vetskapen om att dagarna är allt för få. I sprickan saknas luft för allt som svävar bakom sin gyllene ridå. Ur andnöd tänds längtan som är orsaken till att jag vidare måste gå.
Oktober 2020 Isolering. En slags distansiering, troligen solitär konservering, eller avskrap från samhällskroppens inventering.
