I INRIKES magasin nr2 2021 finns en kortare telefonintervju med mig som ger en ytlig överblick på delar av vad jag gör, finns även att läsa online här: https://inrikesmagasin.se/2021/02/26/skapandet-drivkraft/
Intervju i INRIKES

I INRIKES magasin nr2 2021 finns en kortare telefonintervju med mig som ger en ytlig överblick på delar av vad jag gör, finns även att läsa online här: https://inrikesmagasin.se/2021/02/26/skapandet-drivkraft/
Växtkraften närs inifrån ryggmärgen, så unik att det inte går att sätta ord på den klara färgen, vidunderlig tar den sig fram över bergen.Förgreningen kan uppfattas som styv och vass, men själva kontaktytan är mjuk likt nyfödd hartass, knoppen brister och in smeker ljuset över själens kompass.
F R I 🌊 Flyger lätt trots motvinden när jag slår följe med vågorna och översköljs av värmestrålar från ovan.
Jag läste om en person som alltid bjöd sin nästa på choklad, en gest för att smälta människans ibland orimligt hårda fasad. Det bottnade i ett genuint intresse av att mötas bortom snäva omslagsblad, även om avståndet kunde vara större än en breddgrad. Ofta ledde initiativet till hjärtliga samtal i dens enkla bostad, en plats där det vardagliga fick chans att slå ut i en gnistrande kavalkad.
Kära du som andras smuts försöker skrubba samtidigt som du över egna bekymmer grubbla. Någonstans behöver kranen dras åt för att du själv i diskhon inte huvudstupa ska snubbla. Men skölj först rent det dåliga samvetet som grott i takt med att tallrikarna blivit tiodubbla. Ambitionen att vilja rädda all världens porslin är god så länge den inte spräcker din andningsbubbla.
I stugan som också kallas mitt hem, där jag bor och arbetar, en lägenhet med skogen just utanför dörren med vy över staden, sker just nu experimenterande och fortbildning på eget bevåg. Insupande av kunskap genom teori och praktiserande. Hur jag älskar att lära och upptäcka, lägga pusslet och hitta nya möjligheter. Det har också blivit en och annan genomtänkt och finputsad bild. I galleriet ses en mix av högt som lågt, ofärdigt material som …
I mitten av mars stod Maloua på tur för sitt julklappsporträtt. Hon slet på bra i snålblåst och 15 minusgrader på hockeyplanen. Jag hade förmånen att få assistans av familj med att hålla i blixtarna och dessutom elda igång rökbomber, vilket lyx! Tio dagar senare kom Noomi och Maloua hem till mig för att fota Noomi i hennes sprillans nya taekwondodräkt. Det blev en del andra sysslor också, som att köra rökmaskin, testa plagg ur …
Vilar i tanken på hur lätt själen känns när den stigit upp ur trött kropp, omfamnar de mjuka minnen som för alltid är mina att bära.
Stunderna då vardagsrummet upplevs lika spännande som den största av färgrymder. Där nyanserna är fler än vad som går att ta in och ljushet anpassas efter känslomässiga behov. Där mättnad är ett resultat av processade tanketrådar och givna formler blir en trygghet att falla tillbaka på. Där experimentlusta står som primärfärg och tonar ut i ett hjul av nya insikter. Där tacksamheten sätter sista piffen på den explosiva supersaften.
Lägg om det avskavda svåra, fila tankarna genom tidens djupa fåra. Lyssna till viskningen från hjärtats slag, känn hur balansen blir handfast för ett tag.